Att vara gift med Tomas är sällan långtråkigt. Han är en person som ständigt överraskar. Och om han inte skulle göra det en dag, så skulle även det vara en total överraskning.

För några veckor sedan bestämde han sig hux flux för att sluta inmundiga alkohol. Det har han gjort ganska många gånger medan vi varit gifta och därför fäste jag inte så stor vikt vid att han återigen fattat detta ödesdigra beslut. Jag tänkte som jag brukar tänka, att det tar en vecka eller två och sedan ombestämmer han sig igen. Men den här gången verkar det faktiskt inte vara så. Han håller ut och är bestämd. Har fått nog och vill inte längre leva i sus och dus. 

Här vill jag bara inflika att när jag skriver sus och dus så menar jag inte att han raglar omkring berusad. Men han tar sig gärna ett par glas vin eller en rejäl whiskey både var och varannan kväll. Eller rättare sagt, han har gjort det hitintills. Nu är det uppenbarligen slut med det och jag är glad för hans skull. Att han äntligen lyckas få ordning på detta är en stor seger för honom.

Alkoholen har fungerat som bedövningsmedel och som självmedicinering. När han slutade dricka blev det därför som att dra ur korken och ut kom alla känslorna på en och samma gång. En stor och viktig process tog sin början och självinsikterna har haglat sedan dess. Det är mycket som han vetat om sig själv som han ändå inte förstått. Och när inte sinnena är bedövade längre börjar han kunna koppla ihop tankar och känslor och foga ihop sin egen bild av sig själv. Det är en oerhört spännande resa att få följa med på. 

Som om inte detta var nog så började han dessutom blogga ungefär samtidigt. Och ungefär där gick gränsen för hur mycket jag klarade av att ta in och anpassa mig efter. (Jag  är en istadig motståndare till alla typer av förändringar och måste få streta emot och ha lite ångest innan jag kan acceptera dem. ) Sålunda har jag betraktat hans bloggande med hjärtat i halsgropen. Vet karln vad han håller på med egentligen? Han är ju faktiskt i en sorts kris och inte är det väl då så klokt att fläka ut sig i offentligheten? Tänk om han vaknar upp om några veckor och ångrar sig biittert. Han som alltid varit så noga med integriteten.

Men Tomas har ångat på i ullstrumporna och undrat varför i all sin dar jag inte gjort reklam för hans blogg på min blogg. Men jag har inte kunnat göra det. Har haft behov av att avvakta och se hur det hela utvecklar sig. Har velat skydda honom - både från honom själv och från omvärlden.

Idag kändes det dock som att det kunde vara dags. Så jag satte mig ner och öppnade ett nytt blogginlägg. Det blev ett tekniskt fel i det inlägget så jag blev tvungen att ta bort det och öppna ett nytt. Som alltid när man ska ta bort något i datorn så kom det upp en dialogruta med frågan: Är du säker på att du vill ta bort...? Jag kryssade i ja-rutan och höll därefter på att svimma av förskräckelse. Jag hade inte bara fått bort inlägget. Jag hade raderat ut alla bloggar. Nästan ett helt års bloggande gick upp i rök med hjälp av ett enda klick!!! Tack Gode Gud för att jag hade varit duktig och faktiskt gjort en ny säkerhetskopia så sent som igår. Ibland kan det gå flera veckor innan jag kommer mig för att göra det.

En sådan episod känns ganska ödesdiger. Som om någon försöker säga mig någonting. Frågan är bara vad...

Men nu gör jag det i alla fall, så varsågoda, här är länken till Tomas blogg!

tankesmed.blogg.se/

tankesmed.blogg.se

Reflekterar över livet och smider tankar.