Slutrökt

I går kväll eldade jag upp det som fanns kvar här hemma av tobak och cigarettpapper.  Sedan gick jag ut och rökte min sista cigarett. 

Det har blivit dags för mig att sluta röka. Och den här gången duger det inte med att försöka sluta - den här gången ska det bara gå. Det måste bara gå. För nu börjar jag inse vilka konsekvenser rökandet kan få för min hälsa. 

Och nej, jag är inte helt dum i huvudet. Jag har förstås fattat hela tiden att det är helt idiotiskt att röka. Men det har liksom funnits en mental skyddshinna mellan mig och riskerna och därför har de inte riktigt berört mig. Nu har läget förändrats, hinnan är borta och jag ser sanningen i vitögat. Känner mig därför både laddad och motiverad att ta striden med den ingrodda vanan.

Efter att ha varit vaken en rökfri timme så inser jag att det här kommer att bli en tjatig historia. Har redan hunnit tänka en si så där hundra gånger att jag ska gå ut och röka ... Fast nej just det, det skulle jag ju inte..