Snart är de här!

De har passerat Linköping nu så om några timmar är de här. Oscar, Evelina och Henry. Det ska bli SÅ roligta att få ha dem här. Mestadels tycker jag att det går bra att hantera det faktum att de bor ända uppe i Örnsköldsvik. Jag är inte en sådan där hönsmamma som måste ha ungarna springande runt benen jämt och ständigt för att må bra. För mig räcker det gott att jag vet att de har det bra där de är. Men när vi väl ses kommer dock alla känslorna på en och samma gång. Jag drabbas av ketchupeffekt och känslorna flödar åt alla håll och kanter.

Allra värst var det i fjol när jag skulle fylla femtio. Då var jag så himla skör och befann mig i en nedförsbacke, på väg in i en djup depression. Jag ville absolut inte fira min födelsedag och hade sagt ifrån på skarpen att den som inte respekterade detta skulle komma att ligga risigt till framöver. Men när födelsedagen närmade sig så sa Tomas försiktigt att det skulle bli en överraskning till min födelsedag i alla fall. Han lovade på heder och samvete att det var något som jag garanterat skulle bli glad över. Och jag gjorde därför mitt allra bästa för att inte bli topp tunnor rasande.

Men när dagen för den där överraskningen kom rann det över i alla fall och jag satt på balkongen och grät och var förbannad på min käre make för att han inte avstyrt, vad det nu än var som var på gång. Han framhärdade tappert och bedyrade igen att jag skulle bli glad. Jag trodde honom inte. Medan denna argumentation pågick såg jag en bil komma rullande ner för backen och till min förvåning gled den sedan elegant in på vår parkering. Klockan var halv sju på morgonen och det är väldigt sällan man får besök vid den tiden på dagen.

Ut ur bilen kliver Oscar, med Henry på armen. Vilken överraskning! Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att detta skulle hända och gick fullkomligt sönder av denna kärleksgåva. Det var den bästa present jag någonsin fått. Jag grät så det hördes över hela gatan och sedan fortsatte tårarna att rinna mest hela förmiddagen. Och jag kan fortfarande inte berätta om den stunden utan att börja gråta igen.

Och nu är de snart här och glädjetårarna väntar bakom ögonlocken, redo att börja falla.