Snopet

Varje juldagsmorgon vaknar jag med en känsla av snopenhet. För då är julen liksom redan över. Efter veckor fyllda av förberedelser och förväntan så kan man nu luta sig tillbaka och bara vara. Nu skas det inte julpyntas i fler vrår. Inga fler julhälsningar ska framföras och inga fler godsaker tillagas. Julklappsprojektet är förbi och hux flux är livet nästan som vanligt igen. Om man nu bortser från att det fortfarande är jul vill säga...

Likadant är det när vi flyttar. Då är det också en väldigt intensiv period av förberedelser och göranden. Man har huvudet fullt av städning, möblering och grejer som ska skyfflas hit och dit. Och allt arbete är en strävan fram emot en speciell dag - den dagen då flytten äntligen ska vara färdig. När sista flyttlådan är upp-packad och nyckeln till det gamla boendet är tillbakalämnad, så drabbas jag av samma sorts snopenhet som jag gör på juldagsmorgonen. Det tippar över så fort från förberedelsefas till färdigt att jag inte riktigt hänger med.

Inga jämförelser i övrigt, men anledningen till att jag kom att tänka på det här fenomenet är att min pappa har fått en lunginflamation.

Det är flera år sedan som läkarna sa till mina föräldrar att nu får ni gå hem och ta en dag i taget. De hade gjort allt de kunde för att hjälpa pappas hjärta på traven och nu hade de inte längre några fler knep att ta till.

Naturligtvis blir man ororlig över ett sådant besked. Det bär stor respekt med sig. Och i korta ordalag så kan det sägas att vi alla har oroat oss sedan dess. Blir det här den sista julen? Den sista födelsedagen? Den sista våren? Och under tiden har pappa blivit lite tröttare och lite svagare för varje månad som gått. Nu har han inte mycket kraft kvar och då slår lunginflamationen till. Båten glider väldigt nära stranden för tillfället och jo minsann, ser det inte ut som om den ska lägga till vid just pappas brygga?

Vi har pratat om döden och funderat över den. Förberett oss på att den ska komma. Men när den nu är så snubblande nära så känns det ändå snopet. Vad nu då - tänker döden sno med sig pappa - så där bara?

Allt vi kan göra är att vänta och se hur det går.

Och under tiden fortsätter katten Måns med sina ihärdiga inflyttningsförsök. Förmodligen skulle han också bli väldigt snopen om han en dag verkligen fick flytta in.