Sömn

Det finns så många olika sorters trötthet. Som utbränd blir man något av en expert på det området. Ibland blir kroppen trött och ibland hjärnan. Ibland blir man känslomässigt utmattad och ibland blir man psykiskt trött. Och själen, även om den nu alltid är hel, så kan även den bli trött när den inte får komma till tals.

Eftersom det finns så många olika sorters trötthet så behöver man också väldigt olika saker för att kunna återhämta sig. Soffläge kan göra underverk den ena dagen och en rejäl storstädning den andra. Vissa dagar behövs penna och papper och andra en lång promenad i skogen.

Kanske är det så att man behöver komma till rätta med den ena sortens trötthet innan man kan vila upp sig från den andra. Inte vet jag om det finns någon sorts prioriteringslista någonstans. Men någon sorts samband finns det i alla fall. Allt hänger samman inom och runtomkring varje enskild människa.

Hur som helst så verkar min sömn äntligen ha kommit tillbaka efter flera års frånvaro. Sedan jag tog på mig magnetarmbandet så har det gått lite bättre för varje natt. Sömnen har djupnat och jag har kunnat sova fler och fler timmar i sträck. I natt satte jag personligt rekord ocxh sov från klockan nio på kvällen till tjugo i sju på morgonen.  Med bara två små avbrott för kissande och hostande. (Förkylningen jag fick av Henry har inte helt gett med sig än)

Kanske är det så att magnetarmbandet faktiskt fungerar och hjälper kroppen på traven. Eller så blev det någon sorts symbolhandling att ta det på sig och att det mer symboliserar en inre milstolpe. En vetskap om att härifrån och framåt så kommer det att vara annorlunda. Strunt samma vilket. Det är i alla fall en makalös upplevelse att kunna sova på nätterna igen.