Städning...

I går städade Tomas toaletten. Det händer faktiskt inte speciellt ofta och skam till sägandes så är det jag som ser till att det blir så. Visst brukar vi hjälpas åt med städningen men vi har delat upp ansvarsområdena så att det är min uppgift att städa toaletten och dammtorka medans Tomas dammsuger. Det blir liksom bäst så eftersom vi fungerar olika.

Jag brukar säga att Gud måste haft väldigt roligt när han kom på det där med tvåsamheten. För jag antar att han förstod precis hur komplicerad denna umgängesform skulle bli. Att det där fina med att vi kompletterar varandra också har en baksida som består av en outsinlig källa till konflikter.

Vi har pratat om detta med vad som ingår i städning av toaletten. Eller rättare sagt, jag har pratat med Tomas om det. För det har hänt att han meddelat att toan är färdigsatädad och när jag sedan kommer in där så visar det sig att det bara är handfatet och toaskålen som är rengjort. Och detta är inget som en stressad fru blir speciellt tacksam över när gästerna redan är på väg in genom ytterdörren... För att undvika liknande missförstånd i framtiden har jag därför mycket pedagogiskt gått igenom vilka moment som jag anser ingår i städningen av badrum. Och Tomas har lyssnat och nickat och hävdat att han faktiskt inte är helt dum i huvudet. Han kan städa - det ligger bara inte för honom att städa ytor som inte behöver städas.

I går lagade jag mat medan han gnodde på med sin badrumsstädning. Och han höll på länge och la verkligen manken till för att genomföra det hela på ett sätt som skulle garantera en nöjd hustru. Han sa inget om det men jag kunde känna de ambitiösa vibbarna genom väggen. Och jag lät bli att hojta några påminnelser efter honom. Jag nämde bara i förbifarten att handdukarna behövde bytas...

När jag en stund senare begagnade mig av utrymmet så hittade jag i alla fall en del att klaga på. Det fanns kvar tandkrämsklet i tandborstmuggen, papperskorgen var inte tömd och den bruna ringen runt metallbeslaget i handfatet hade klarat sig helskinnad undan både trasa och rengöringsmedel. Fast den här gången var jag inte ett dugg stressad och därför blev jag inte ett dugg irriterad. Jag fann det hela tämligen intressant istället. Detta att vi är så olika. Att vi lägger märke till så olika saker och prioriterar så olika. Tänk att det  inte ens går att enas om hur en nystädad toalett ska se ut!

Toastädningen är bara ett exempel av många. Vardagen är full av moment där vi tycker olika och där våra ordningssinnen krockar. Jag stör mig på att Tomas strumpor ligger slängda i soffan och han retar sig på att jag kastar skräp i slasken istället för att öppna dörren och kasta det i soppåsen. Osv... Små petitesser som tillsammans kan få stor betydelse.

På förekommen anledning kom vi att prata om detta igår. Om hur viktigt det är att respektera varandras olikheter och att välja sina strider. Att det inte är så självklart alla gånger vem som har rätt och vem som har fel. Att man inte alltid kan få det precis som man vill ha det och att man har rätt att få göra saker och ting på sitt eget sätt. Och vid närmare eftertanke så kanske jag kan stå ut med att toan inte är städad exakt på det sätt som jag vill att den ska vara om jag i gengäld får fortsätta slänga skräp i slasken och lämna påsen med begagnad kattsand på skohyllan. Vilket jag bruka göra till Tomas stora förtret...