Styrkan

Gårdagens uppgift att kontemplera över detta med att jag är stark var inte helt enkel. Först kom det en massa tankar som ville förklara varför jag just nu inte kan känna att det är så. Bortförklaringarna och undanflykterna duggade tätt och jag fick säga åt dem på skarpen för att de skulle förstå att nu var det faktiskt inte dem det handlade om.

Sedan kom rädslan och sköljde över mig. Den fick adrenalinet att pumpa i ådrorna och jag kunde riktigt känna hur flyktmekanismerna slog till. Jag skrek inte den här gången - men känslan var den samma som när musen i drömmen tog sig in under mina långbyxor. Jag lyckades stanna kvar i rädslan och synade den i sömmarna. Var fick den sin kraft ifrån?

Svaret kom snabbt och var enkelt. Om jag är stark så känner jag krav på mig att förvalta denna styrka på bästa sätt. Och i min hjärnas förvecklingar så innebär inte "bästa sätt" alls det som normalt menas med bästa sätt. Nej, för mig innebär det perfektion, effektivitet, överprestation och att leva upp till allas krav och förväntningar. Inte undra på att jag helst viftar bort min styrka och försöker få den att se så obetydlig ut som möjligt. Allt det där är sådant som jag varken vill eller kan längre.

Nästa gång jag handlar behöver jag köpa mer trygghet och integritet - det är då en sak som är säker.

Så till kärnfrågan: Min styrka, min trogna följeslagare som följt mig genom livet - hur ser den ut i dag? Bilden jag får för min inre syn är ett livmoderframfall. Något som vrängts ut och in och som därigenom helt bytt skepnad. Något jag inte riktigt kan känna igen - även om alla delarna finns kvar. Den ser så annorlunda ut och användningsområdena är inte de samma som förut.

Idag är styrkan min egen. Den är till för mig och jag är fri att använda den hur jag vill. Jag kan behålla allt jag behöver för egen del. Jag måste inte ge bort mer än jag har råd med och jag behöver inte använda reservtanken till att prestera sånt som bevisar mitt egenvärde.

Idag är styrkan till för att öppna upp och släppa intill. Den är inte längre en sköld mot omvärlden och den är inte heller längre till för att bevara mina hemligheter.

Idag är styrkan till för levandet istället för överlevandet.

Det är mycket nytt att förhålla sig till. Same, same, but very different.

Men jag är fortfarande stark. Jag har en inre kraft som bär och den kommer ur det som är jag. Tack Sofia för att du påminde mig om detta!