Tänk om....

Som sagt, att behöva gå till tandläkaren var absolut ingen höjdare. Och det går så där bra med infektionen. Är troligtvis allergisk mot penicilinet och dessutom verkar det inte riktigt bita på bacilluskerna. Så idag måste jag ta kontakt med tandläkaren igen.

Trots detta så känner jag mig glad och förväntansfull.

Nu är det många år sedan jag åt penicilin senast, men mitt minne av de kurer jag stoppat i mig är att jag blivit toktrött av dem. Så när jag påbörjade kuren i förrgår tog jag sats för att orka med ännu mera trötthet än den jag redan bär omkring på, sedan flera år tillbaka. Jag var beredd på den - men den kom inte. Istället kände jag mig genast piggare och mer utvilad än vanligt. Och dessutom, och här kommer nästan det bästa, så är värken i kroppen helt borta. Som genom ett trollslag!

Ni som följt min blogg vet att jag provat allt och det mesta genom åren för att bli kvitt både värken och tröttheten. Många av sakerna jag testat har hjälpt lite grann och under en tid. Men inget har lett fram till en långsiktig, hållbar förbättring.

Måhända kommer inte heller peniciliet att lösa problemet. Men det ger i alla fall en helt ny infallsvinkel. Ett nytt sätt att se på problemet. Naturligtvis har jag googlat på fenomenet och det finns andra som upplevt samma sak. Det finns också artiklar där läkare beskriver hur sambandet ser ut rent biologiskt. Och det finns exempel på fall där vissa patienter blivt friska tack vare långvarig antibiotikabehandling.

När jag är färdig med tanduslingen ska jag börja dra i de här trådarna och försöka leta reda på en doktor som tänker i de här banorna. De läkare jag träffat hitintills har av naturliga skäl varit helt inriktade på det psykosomatiska spåret och det har jag också varit. Men kanske, kanske finns det också andra förklaringar som möjliggör andra lösningar. Tänk om...

Det sitter hårt inne att erkänna det - men just nu är jag nästan positivt inställd till tandläkarbesöket eftersom det fört detta nya hopp med sig. I de bästa av världar skulle det till och med kunna vara det bästa som hänt mig på väldigt länge...