Tankar...

Det sägs att man själv ansvarar för sina egna tankar och att man kan välja hur man tänker. Det pratas också en massa om vikten av att tänka positivt eftersom det i slutändan är de egna tankarna som formar den egna upplevelsen av det egna livet. Och kanske är det så det fungerar för somliga. Inte vet jag, det finns kanske människor vars hjärnor har begåvats med någon sorts styrsel. Med små prydliga fack att sortera in de bra tankarna i och en rejäl soptunna att dumpa alla skräptankarna i. Ordning och reda. Happy thoughts - Happy life. Till er som lyckas med detta vill jag bara säga en sak: GRATTIS!

Min egen hjärna är så rörig. Det känns visserligen som att den är indelad i olika små fack - men när jag försöker lägga in mina prydligt hopvikta tankar i något av dem så är det redan fullt på hyllorna. Jag försöker stuva om och skapa utrymme men lyckas sällan. Ibland får jag en känsla av att min hjärna är ockuperad. Att det flyttat in små varelser i de där facken. Att de utan att be om lov har byggt sig små undanskymda bon allra längst in i vråna. I min fantasi kan jag se dem sitta hopkurade i skumrasket, frenetiskt knypplande på sina egna tankar. Och om detta hade varit på riktigt så hade det ju definitivt förklarat varför det aldrig finns någon plats över när jag själv vill stuva in något i de där välsignade facken. Och det hade också förklarat varför en hel del av mina tankar är så himla konstiga...

Men nu är jag ju tack och lov inte helt knäpp - så jag tror faktiskt inte på att de där ockupanterna finns på riktigt. Det är bara en bild jag använder mig av för att förklara hur det känns. I själva verket är det min egen hjärna som skapar det där övertrycket. Den är liksom självgenererande och ur det skapas det lite fler tankar än vad som egentligen ryms innanför skallbenet. Dessutom är mina tankar extremt sällskapssjuka. De har gjort som kaniner brukar göra - gnagt hål i nätet mellan burarna och kan därför förflytta sig fritt mellan facken i hjärnan. Så när det händer något intressant i en del av hjärnan så kommer tankarna rusande genom kaninhålen från alla håll och kanter och vill vara med och tänka. De vill så gärna bidra och bli inspirerade att deras framfart är helt omöjlig att hejda.

Därför lyckas jag sällan med bedriften att välja mina tankar.Att ansvara för dem är heller inte helt enkelt eftersom det knappast går att reda ut riktigt vad det är som pågår. Så det där med happy thoughts - Happy life, det kan jag bara glömma. I mitt fall blir det mer "Röriga tankar - rörigt liv." Eller möjligtvis "Kreativa tankar - kreativt liv." Eller varför inte, "Fria tankar - fritt liv."