Tannie Maria

Böckerna om Tannie Maria hittade jag under kategorin "mysdeckare" på Bookbeat och ordet mysig passar väldigt bra in på de båda böckerna. De handlar om Maria, som är änka och som bor i Klein Karoo i Sydafrika. På tidningen där hon arbetar ansvarar hon för en hjärtespalt och folk vänder sig via den till Maria för att få hjälp med sina kärleksbekymmer. Och Maria ger dem goda råd, visst gör hon det, men för henne är de bara en bisak i sammanhanget. Det hon verkligen tror kan hjälpa de behövande är recepten hon publicerar i svaren. Maria är nämligen av den åsikten att det finns ingenting som inte går att lösa med en god munsbit. Genom sitt arbetet på tidningen blir hon också indragen i några mordfall och kommer på så sätt i kontakt med en kommisarie som hon blir förälskad i.

Men bakom allt pysmyset i dessa deckare finns det också ett stråk av klokskap och djupare reflektioner. Tannie Maria lider av posttraumatisk stress efter att ha blivit misshandlad och våldtagen av sin före detta man. I den första boken hanterar hon alla dessa känslor med mat och ännu mera mat. I den andra boken inser hon att det inte fungerar tillräckligt bra och bestämmer sig för att börja gå i terapi. Och det finns formuleringar i samband med den där terapin som jag fastnat för. Som till exempel:

Tyngden av en utebliven förlåtelse.

Så länge ditt hjärta är fullt av skuld kan du inte känna någon kärlek.

Den ena terapeuten hon går till säger att Maria måste sluta döva sina känslor med mat. Hon rekomenderar därför en bantningsdiet och menar att det ska hjälpa henne att få kontakt med sina känslor. Det blir inte så värst många besök hos den terapeuten...

Den andra terapeuten ser annorlunda på saken. Han säger att när en människa varit med om något traumatiskt så stänger hon av alla sina sinnen för att skydda sig. Vilket är helt nödvändigt i ett akutläge och komplett livsfarligt i långa loppet. För honom är det en viktig del av terapin att väcka sinnena till liv igen. När stödgruppen samlas hos honom blir det därför inte bara prat utan det blir också en sinnlig upplevelse fylld av eld och rökelse och god mat.

Det får mig att tänka på hur betydelsefullt det varit för mig med all utevistelse. Alla promenader vi gjort. Hur vi klättrat och krupit över stock och sten. Alla måltider vi intagit utomhus. Hur jag njutit av att gå barfota i sanden. Allt badande. Allt eldande. Allt väder. Många gånger har jag tänkt att detta har varit min räddning. Men jag har inte riktigt förstått varför förens jag läste de här böckerna. All utevistelse har helt enkelt väckt mina sinnen till liv igen.

( Och jag vet inte varför texten växlar i färg och varför det inte går att ändra tillbaka...)