Tiden, döden och kärleken

I går såg jag den här filmen. Skönheten i allt är den svenska titeln. En mycket annorlunda och gripande film som lämnar spår efter sig.

Huvudpersonen i filmen har en grundfilosofi som bygger på att alla människor brottas med tre saker här i livet och att denna kamp är själva drivmedlet i allt det vi tar oss för.

Kärleken - Tiden - Döden

Han har levt med denna filosofi väldigt länge och för honom handlar det inte längre om tre begrepp. De har blivit personifierade och när han förlorat sin dotter skriver han därför arga brev till dem alla tre. Dock var han nog inte riktigt beredd på responsen som han skulle få. På grund av diverse omständigheter blev det nämligen så att de sökte upp honom för att tala med honom om innehållet i breven. Mycket intresanta samtal blev det...

Och visst är det väl så att dessa tre, kärleken, tiden och döden, är det vi funderar mest över här i livet?  Vi söker med ljus och lykta efter kärleken. Vi önskar hett och innerligt att vi hade mer tid och vi fruktar inför döden. Ingen av dem kan vi kontrollera. Vad vi tycker och vill påverkar dem inte det allra minsta. De tar och de ger och allt vi kan göra är att finna oss i det. 

Detta är varken enkelt eller smärtfritt. Vi har så mycket egen vilja i oss och den skriker i högan sky när den inte får som den vill. Men hur mycket vi än protesterar och stampar i golvet så kommer och går kärleken, döden och tiden som de vill i våra liv. Och det är först när man slutit fred med detta, som man kan se skönheten i allt.