Trädgårdstider

En av alla fördelarna med att flytta till Ryfors var att hyreskontraktet inte inbegrep någon trädgård. Det låter kanske märkligt, men vi är båda två sådana att vi mer än gärna har en trädgård, men ingen av oss vill sköta den. Därför var det perfekt för oss att det bara följde med en altan.

Fast nu har jag blivit med trädgård i alla fall. Den är två kvadratmeter stor och är belägen mitt emellan altanen och platsen där vi parkerar vår bil. Och tänka sig - jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt! 

När vi flyttade in var platsen övervuxen med diverse buskar och skott. Ett riktigt "hie" som man säger på småländska. Och det var varken vackert eller fult. Bara något man passerade utan att fästa så stor vikt vid det. Men så röjdes den upp av kunniga händer i våras och då förvandlades hiet till en plats med potential, inom loppet av ett par timmar. Och till min stora förvåning hörde jag då hur jag började prata om marktäckande växter och fågelbad...

Så kom det sig alltså så, att jag tog mig an denna lilla trädgård i vardande. Fick goda råd och plantor från en granne och hittade en spade i garaget och satte igång. Inne i mitt huvud hade jag en ganska tydlig bild av hur jag ville att det ska bli. Och den var vacker.

När jag bökat färdigt där ute tog jag ett steg tillbaka och betraktade mitt verk. Och ärligt talat så fick jag en smärre chock. Det jag såg hade ingenting gemensamt med den inre bilden jag nyss målat upp. Framför mig fanns bara blöt jord och torr jord och några slokande blad här och där. Inte ett spår syntes av den där oasen som jag byggt upp för min inre syn. Och plötsligt mindes jag hur det vara att vara liten och leka i sandlådan. Hur jag kunde tillbringa timmar med att bygga vägar, hus och sjöar - som kantades av lummig grönska. Och hur detta sedan, när jag skule visa upp skapelsen för föräldrarna, inte alls såg speciellt fint ut. Då var det bara några pinnar och blöt sand och torr sand och några vissna blad här och där.

Det är intressant och ganska plågsamt, det där glappet som finns mellan den inre och den yttre verkligheten. Mellan hur man vill att det ska vara och hur det faktiskt är. Mellan drömmarna och förverkligandet. 

Med kamerans hjälp lyckades jag dock ta en bild som påminner en hel del om min inre bild. Det gick att hitta en vinkel som lyfte fram rätt saker och som dolde det mindre tjusiga. När jag ser på den tänker jag att det inte är så konstigt att facebook och instagram blivit så populära.