Tro

Även denna dag blev jag sittandes i gryningsljuset och hörde när fåglarna började sjunga. Någonstans inne i skogen hoade en uggla. Nedanför altanen låg fåren och geten och lyssnade på fågelsången de också. Och återigen kom mina tankar att kretsa kring detta med tron, som är den fågel som sjunger i gryningen medan det ännu är mörkt.

Innebörden i begreppet tro har förändrats för mig genom åren. Från början innefattade det bara den krisktna tron. Tron på Gud, hoppet om frälsning och den helige andens kraft. Jag delade in min omvärld i troende och icke troende människor och tyckte synd om de som inte hade någon tro. 

När jag numera tänker på tro så inkluderar det där lilla ordet så mycket mer än bara den kristna tron. Kankse beror det på att min syn på vad tro är har vidgats eller så beror det på att jag insett att Gudskraften är så mycket mer mångfacetterad än vad jag kunde förstå till en början. 

I bibeln står det om tron:

Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.” (Matt 17:20)

Eller som min före detta brukade säga: Ingenting är omöjlig - det omöjliga tar bara lite längre tid.

Det lilla barnet leker tittut och övar sig därigenom i tro och tillit. Det lär sig att även om en person inte syns - så finns den. Denna färdighet gör att man som vuxen har förmågan att planera för en sommarsemester, fast det är mitt i vintern. För man vet att sommaren finns, även om den inte är här för tillfället.  Av samma anledning kan vi också handla mat idag, inför hungern som ska komma i morgon. 

Detta är själva fundamentet för vår tro. Grundstenen, på vilken vi sedan kan bygga vidare. Insikten om att det finns en massa saker som inte syns. Det är denna tro som gjort det möjligt att skapa glödlampor och flygplan. De fanns inte heller - men någon trodde på deras existens och plockade fram dem ur de kosmiska gömmorna. Det är ckså denna tro som gör kärleken möjlig. Som gör att vi väljer att öppna våra hjärtan inför varandra. För vi tror på att vi kommer att bli väl mottagna, även om vi ännu inte upplevt det med just den här människan. 

Tron är möjliggöraren och skaparkraften.

Vi säger att vi tror på Gud, men möjligtvis blir det ett syftningsfel när vi uttrycker oss så. Kanske är det tron som är Gud. Tron som är själva Gudskraften. Och att det är därför det räcker med en tro, stor som ett senapskorn, för att försätta ett helt berg. För att tron är Gudagnistor som kan tända hur stora brasor som helst.