Vintern har gått hårt åt trollhuset. Mössen har tagit sig in och förstört en hel del av inredningen. Jag har skojat om att det blivit ett fall för arga-snickaren. Men efter att ha gjort det ett antal gånger så började jag tänka:"Varför inte muntra upp redaktionen där med lite tokerier?"

Jag har inte bestämt mig än, men kanske skickar jag in en ansökningsvideo ändå. Idag har jag gjort ett utkast till ett brev som jag i så fall skulle bifoga till filmen.

Hej!

I slutet av förra sommaren dök det upp två troll i min brevlåda. De sa att de rest långt och jag var benägen att tro dem eftersom de valt det obekväma transportmedlet Postnord. Det förklarar väl förmodligen också deras något oklara redogörelse för sina förehavanden. Vem kan tänka klart efter att ha tillbringat flera dagar insvept i bubbelplast, nedknölad i en kartong?

De hävdade också med bestämdhet att jag var tvungen att hjälpa dem att finna en lämplig bostad åt dem. Då någon sådan inte fanns att frambringa i vår lilla by upplät jag en bit av stenmuren som finns utanför vårt hus och gav dem tillåtelse att bygga sig en boning på denna vackra plats.

De blev förtjusta och satte genast igång med arbetet. Troll är finurliga och uppfinningsrika. Sålunda lyckades de norpa åt sig en hel del byggmaterial ur skåp och lådor i närområdet. En del med tillåtelse och en del utan. En dryg vecka senare stod huset klart och de kunde flytta in.

Naturligtvis var de lyckliga när de äntligen hade ett hem som var deras eget. Och jag bestämde mig för att inte grumla deras glädje med att berätta för dem att jag själv var otroligt lättad som slapp ha dem boende på köksbänken, där de kamperat under den gångna veckan. Alla som någon gång umgåtts med troll vet att de har en makalös förmåga att snacka hål i huvudet på den som råkar befinna sig i närheten…

Så kom hösten och lugnet la sig återigen över vår lilla by. Trollen trivdes och satte stort värde på bygemenskapen, som de snabbt blivit en del av. Vid något tillfälle kom dagisbarnen på besök och beundrade deras nybygge. Den dagen höll trollen på att spricka av stolthet.

När hösten övergick i vinter kunde jag ibland höra upprörda röster inifrån det lilla huset. Jag knackade på vid flera tillfällen och frågade vad som stod på, men fick alltid samma enstaviga svar: ”Ingenting” sa de och vände sedan snabbt ryggen åt mitt håll. Självklart trodde jag inte på dem. Deras gräl hördes tydligt genom de tunna väggarna och jag tyckte mig även höra snyftningar och gråt.

I början av april bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag orkade inte längre stillatigande höra på. För att linda in det hela något tog jag städgrejor med mig ut och erbjöd mig att hjälpa dem med vårstädningen. Det är ju vanligtvis så mycket enklare att prata om man gör något praktiskt under tiden.

Eftersom de var oförberedda på min ankomst släppte de in mig utan att tänka sig för. Och väl därinne, förstod jag att deras situation var betydligt värre än jag trott.  

Det är märkligt det där med hemligheter. Man kniper så hårt om dem, men när de sedan i alla fall avslöjas, så dröjer det inte länge förens lättnaden infinner sig.  Så även i det här fallet. De gapade och skrek en liten stund och skällde både på mig och på varandra. Men sedan var det som om luften gick ur dem och den förlösande frågan ställdes: Vad kan vi göra åt saken?

Och jag berättade för dem att det finns ett tv-program som heter arga-snickaren. Ett helt team med kompetenta människor som har gjort till sin uppgift att hjälpa till när dylika situationer uppstått. Att man kunde spela in en ansökningsfilm och skicka in den och att det i de bästa av världar ledde fram till att man faktiskt fick hjälp. De nappade direkt på idén och jag lovade att hjälpa dem.

Och nu är alltså filmen inspelad och jag bifogar den till det här brevet. Vädjar på detta sätt om er hjälp. Trollen behöver den verkligen. Och indirekt behöver jag också den. För om inte deras situation löser sig så finns risken att de flyttar in på min köksbänk igen när hösten kommer och det står bara inte mina öron ut med.

Vänligaste hälsningar från Anna Högberg