Underbar och älskad av alla?

Dagens tanke är kaxig, på gränsen till obstinat. Men den är också klok och kan skapa livsutrymme om man använder sig av den på rätt sätt.

Alice bah kuhnke berättade i en intervju att hon på sin jobbdator har en lapp uppsatt med texten:

I`m not here to please

Och visst kan det väl låta förfärligt om man nu är en sådan där människa som har som målsättning att vara underbar och älskad av alla. Fast om vi nu ska vara helt ärliga, alla vi som verkligen försökt vara underbara och älskvärda i allas ögon, hur bra har det egentligen gått? Nog är det väl så att vi fått vissa personer emot oss ändå? Eller kanske till och med just därför...

För vem blir man egentligen om man ska vara alla till lags, ständigt och jämt? Nog blir man både hal som en ål och mjäkig så det räcker och blir över? En människa som är svår att förstå sig på, som aldrig riktigt är sig själv och som alltid måste vara på sin vakt för att ingenting ska bli fel.  Det kan ju rimligtvis bara sluta med att man blir till en utmattad, bitter, martyr. Och det känns ju faktiskt inte så vidare värst lockande. Speciellt inte om man dessutom tar i beaktande att man ändå inte lyckats med målsättningen att bli så där underbar, så att man kan bli älskad av alla.

Om man byter utgångsläge och sätter upp ett mer realistiskt mål för sin dag, så kan livet bli lättare att leva. Det har nämligen en tendens att bli det när man utgår ifrån hur det är istället för hur man vill att det ska vara. Och i praktiken är det ju bevisligen så att man inte kan göra alla nöjda glada, hur mycket man än försöker. Därför kan man ju lika gärna vara som man är och så får det bli som det blir.

I slutändan handlar allt det här om vad vi har för funktion i varandras liv. Om meningen med livet och om varför vi är här. Och jag tror verkligen inte att vi är här för att vara till lags. För att bli några mähän som aldrig står upp för oss själva. Jag tror tvärtom att vi är här, för att bli de vi är, så mycket det bara går. Och jag tror att det är meningen att vi ska lära oss så mycket som möjlgt av varandra.  We are not here to please - vi är här för att få varandra att växa. Och det kan vi bara göra genom att vara de vi är. Vilket innebär att det ibland blir konflikter och motsättningar och åsikter som går isär. Vilket är bra, för det är i de brytpunkterna vi lär oss som allra mest.