Val

Så är valdagen över och det stora arbetet med att bygga upp en ny regeringskonstellation har tagit sin början. Om förändringen blir till en för eller en nackdel för Svea rike - det återstår att se.

Det där med politik är ett komplicerat kapitel tycker jag. Det är inte helt enkelt att förstå sig på hur ett land bäst ska styras och regeras. Spektrat av aspekter att ta hänsyn till, tycks vara oändligt. Alla åsikter - egna och andras - gör valet till en delikat frågeställning att förhålla sig till.

Kanske hade saken underlättats något om det hade gått att föra en vettig diskussion om saken med de människor man har i sin närhet. Men det är något man vanligtvis med fördel bör undvika eftersom politik är en sådan het potatis för de allra flesta. När ämnet kommer på tal har samtalen en tendens att spåra ur och bli alldeles för hetsiga. Riktigt varför det blir så, har jag svårt för att begripa. Men jag finner mig i det faktum att politik är en av elefanterna i rummet och undviker ämnet efter bästa förmåga.

Istället låter jag tankarna vandra iväg och klämmer och känner på ordet åsikt, eftersom det nu finns så himla många av just den varan. Det är ett ord vars innebörd lätt kan förändras med ett aldrig så litet streck mellan bokstäverna.

Å-sikt. Sikt vid ån. Vyn man har framför sig när man sitter vid åkanten.

(ja, ja, jag vet... Det sätter sina spår att bo alldeles nära Lillån...)

Men håll med om att denna lilla ordlek ger en ny innebörd åt ordet åsikt.

Jag sitter på den här stenen och då ser ån ut på det här sättet. Och för dig som står lutad mot trädstammen på andra sidan så ser det helt annorlunda ut. Och för den som vandrar längs med kanten några hundra meter ner visar ån upp ännu en sida av sig själv.

Och när jag lyssnat på politikerdebatterna så har jag tänkt att precis så här är det. Alla ser på saken från olika håll och alla har de rätt på sitt vis. Och ingen av dem har den kompletta bilden klar för sig eftersom de inte riktigt lyssnar på de andras beskrivningar av de vyer de har framför ögonen. Man ser bara sin egen lilla bit av ån och får för sig att den här utsikten är den enda rätta.

Och om man nu ska låta tankarna ge sig iväg ännu en bit ut i periferin så skulle man kunna säga att politiken kanske trots allt inte är elefanten i rummet. Att den istället är valen i rummet. Nog borde man kunna byta ut ett gigantiskt metafordjur mot ett annat jättestort metafordjur? Och i så fall skulle man kunna säga att politiken handlar om att sammanställa alla å-ut-sikter och med hjälp av dem finna den allra bästa vägen för valen att ta sig fram i åns alla kringelikrokar. Och det säger ju sig självt - det är absolut ingen lätt uppgift att lyckas med bedriften att få en val att simma lugnt i en å. Och det är väl förmodligen därför som politik är ett så pass komplicerat kapitel...