Vilja

Små barn är ljuvliga och ljuvligast av dem alla är naturligtvis de egna barnbarnen. Det här är Henry, en av våra tre små juveler.

Under det första året i livet kretsar det mesta kring mat och sömn. De allra mest grundläggande behoven.

Man bildar sig också en uppfattning om hur kroppen fungerar och man lär sig stå på sina egna ben. Så långt är utvecklingen fullständigt logisk..

Men det som kommer härnäst är viljan och det kan väl tyckas en smula märkligt med tanke på säkerheten. Visst vore det så mycket mer praktiskt om de inledde sitt andra levnadsår med att fundera över det där med hastighet och fallrisk. Om de lärde sig att låta bli eluttagen och insåg hur varm en spis kan bli. I Henrys fall borde han också reflektera över hur stor valpen är och inse att den kan välta honom lätt som en plätt.

Men nu är det bevisligen inte så det fungerar. Istället slår den egna viljan ut i full blom. När man får som man vill blir man lycklig. Till exempel när man lyckas locka upp valpen i soffan fast man "vet" att den inte får vara där. Och när man inte får som man vill blir man tvärförbannad och djupt förtvivlad.

Jag har inte tänkt så mycket på detta förut förrens jag snubblade över några rader i en bok nu på morgonen. 

En kvinna har levt ett antal år tillsammans med en man som slog och kontrollerade henne. Hon lyckas fly och bygger upp ett nytt liv, med en ny identitet på hemlig ort. I denna fristad återfinner hon styrkan och börjar känna sig hel. Men så hittar den där mannen henne i alla fall och situationen handlar plötsligt om liv och död. Hon blir som vax i hans händer och gör sig beredd att möta döden. Det är i det ögonblicket som hon tänker de där orden som fick mig att skriva den här bloggen.

"Han suger ut all vilja ur mig"

Med den insikten följde också den kraften som behövdes för att hon skulle kunna återta sin vilja. Och med viljans hjälp blev hon tillräckligt stark för att hantera situationen helt annorlunda och hon klarade livhanken mot alla odds. Där och då förstod hon också plötsligt varför han haft en sådan makt över henne och varför han kunnat styra henne som en marionettdocka: Han hade tagit hennes vilja ifrån henne. Så småningom misstänker jag att hon dessutom kommer att inse att det faktiskt var hon själv som gav bort den till honom - men det är en annan sak...

Viljan är alltså själva kölen i en människa. Den som ger stabilitet åt seglatsen och som gör att man inte blåser omkull så fort vindarna blåser omkring en. En ballast som ger tyngd åt jaget och som förhindrar att man blir ett mähä som låter sig köras över och utnuyttjas.

Och i ljuset av detta är det heller inte så konstigt att vi börjar träna vår vilja så tidigt i livet innan vi lärt oss något om det sociala samspelets regler. Innan vi förstått att andra också har känslor. Innan vi insett att det finns fördelar med att flyta med strömmen och anpassa sig till flocken. I trotsåldern är vår vilja både ren och okuvlig och ack så utmattande.

Men må vi alla behålla den där gnistan genom livet. Och om man skulle råka tappa bort den eller av misstag skänka den till någon drummel så kan man ju alltid kosta på sig en ny trotsålderperiod där man tränar upp sin vilja på nytt. Det heter ju faktiskt bara trotsålder och det sägs ingenting om vilken ålder som åsyftas. Kanske har det blivit så för att man ska kunna ge sig in i den oavsett vilken ålder man än befinner sig i.