Virvlar i vattnet

Som sagt, vi har badat i stort sett varenda dag den här sommaren. Många av de baden har gått av stapeln i Delary. Den är belägen i en utbuktning av Helge å och sålunda är vattnet strömt när man kommer en bit utanför bryggan. Vanligtvis märker man inte så mycket av det. Men när vinden ligger på i motsatt riktning i förhållande till vattnets strömningar så uppstår det en märklig sorts virvlar i vattnet. Då känns det som om man inte kommer någonstans när man simmar. Som om man fastnar i ett läge som varken är uppströms eller nedströms. Det uppstår ett slags "nu" där tiden står stilla, medan vattnet rör sig i bägge riktningarna.

I går var det en sådan dag. Jag flöt omkring i virvlarna och förundrades återigen över den märkliga känslan. Och jag tänkte på hur det som utspelades i vattnet var en direkt spegling av livet, som det ser ut just nu.

Avslut och uppstart.

Farväl och välkomnande.

Energier och hänelseförlopp som möts och skapar virvlar.

I morgon blir en händelserik dag, i den lilla byn där vi bor. En flyttar härifrån, tre flyttar hit och Tomas och jag flyttar både ut och in.

Och tankarna virvlar i denna brytpunkt. Förändringens vindar blåser och rent praktiskt är det ett sammelsurium av logistiska ekvationer som ska lösas. Tack och lov ligger vi väldigt bra till på just den punkten och säkert bidrar det till att det känslomässiga utrymmet blir större. 

Det känns spännande och vemodigt och avgörande. Ett nytt kapitel tar sin början och ingenting vet vi om vad det kommer att bjuda på.